Invasionen av Danmark

Den 20 mars 1700 blev Sverige underrättat att Danmark anfallit Schleswig och Holstein. I Holstein fanns bara 5 000 soldater stationerade, och Danmark satte in 20 000 soldater, så de danska  trupperna kunde erövra nästan hela Holstein. Danskarna förstörde för andra gången de fästningar som hertigen av Holstein-Gottorp hade låtit bygga upp.

De svenska trupperna samt de holsteinska soldaterna drog sig tillbaka till Tönningen. Dessa var ledda av Johan Gabriel Banér. Danskarnas befäl var Ferdinand Vilhelm av Württembergs, som snabbat började belägra fästningen. I maj lyckas Nils Karlsson Gyllenstierna och en trupp svenska soldater att häva belägringen. Karl XII lämnade Stockholm natten mellan 13 och 14 april 1700 för att rida till Karlskrona och snabba på flottans upprustning. Detta blev klart först i Juni, och då lämnade flottan Karlskrona, och anslöt sig till engelska och holländska skepp.

I stora hela såg det ut så här, 10 000 soldater fanns vid norsk gränsen och 16 000 man fanns redo att angripa Danmark. Svenska flottan skickades från Karlskrona till Öresund.

Det uppstod dock problem för den svenske generalamiralen Hans Wachtmeister när man skulle segla in i Öresund. Infarten vid Drogden hade stängts av av den danska flottan. Dock finns en väg som kallas Flinrännan, men som ansågs för grund. Karl XII insisterade på att mans kulle försöka, och svenska flottan kom igenom. Endast fem skepp fastnade på grund, och dessa kunde dras loss.  Flottan förenade sig med den engelsk-holländska vid ön Ven, därefter kunde de bombardera den danska som drog sig till Köpenhamn.

Den svensk-engelsk-holländska ledningen valde att landstiga på Själland vid Humlebæk, söder om Helsingör. Man landsatte 2 500 soldater som mötte ett svagt motstånd mot bara 700 danska soldater. De lyckades dock tillfälligt att stoppa upp anfallet, men senare kom svenska truppförstärkningar, så till slut är det 4 900 svenska soldater. Danskarna retirerade då tillbaka till Köpenhamn. Efter två veckor var den svenska hären på 10 000 man. Då började Karl XII marschera mot Köpenhamn.

Då Danmarks kung Fredrik IV hörde om Svenskarnas landstigning så började kung Fredrik IV förhandla med Holstein och Lüneburg. Detta ledde till freden Traventhal. I och med den så drog sig övriga ur, Englands, Nederländernas och Lüneburgs arméer respektive flottor. Karl XII nådde inte sitt privata mål, att förstöra den danska flottan, vilket nu var omöjligt eftersom den danska flottan var större än den svenska. Den svenska armen drar sig sedan tillbaka till Sverige. Danmark klarade sig undan ett stort nederlag och Sverige började blicka österut istället.