Utveckling av lånehantering

Under 1700-talet pågick Stora nordiska kriget i norra, mellersta och östra Europa. Sverige fick en bra start och kunde besegra Ryssland i Neva och driva ut Danmark från Holstein. Kriget vände dock och Sverige förlorade vilket fick påfrestande följder för riket. Under stormaktstiden var Sverige ett utpräglat bondeland som var glest befolkat och med begränsade resurser. Den ekonomiska politikens mål var att få fram de resurser som krävdes för den expansiva utrikespolitiken och landets krigsmakt.

För att förstärska de statliga finanserna inriktade den statliga politiken på att maximera exporten och minimera importen. Det hade inletts en industrialisering av Sverige genom anläggning av bland annat järnbruk och vapensmedjor. Under Karl XI:s regering hade statens finanser förbättrats genom reduktion (indragning till staten av egendom, till exempel jord och jordinkomster). Kungen som regerade under kriget var Karl XII och för att kunna finansiera det behövdes lån. Kungens förste minister Görtz utformade en finansplan med ett obligationslån på 3,8 miljoner daler silvermynt.

Idag får monarkin sina pengar utbetalda av staten vilket kallas för apanage. Det infördes 1809 när riksdagen slöt ett avtal med Karl XIII. Apanage erhålls vid början av året och det utförs en revision av en extern revisor. Behovet av revision uppstod under 1700-talet sett utifrån ett globalt perspektiv. Det är inte bara för kungahuset som en revision måste ske utan alla aktiebolag som har uppfyllt vissa krav ska enligt lag ha en revisor. Att ha en revisor kan bland annat hjälpa till när företaget ska ta lån.

För att ett företag ska kunna ta lån måste banken ha förtroende för kunden och göra en bedömning av kundens förmåga att betala tillbaka lånet. Är det ett etablerat företag vill banken gärna se balansräkning, bokslut och kanske deklaration. Alltså lite hårdare krav än vad Karl XII hade under 1700-talet. Revisorn hjälper höja bankens förtroende till kunden eftersom de balansräkningar, bokslut och deklarationer som lämnas in garanterat inte innehåller några fel.

Sveriges resurser

Sverige var under stormaktstiden ett klassiskt bondeland, och väldigt glest befolkat. Vid 1600-talets början bodde det ungefär en miljon människor i Sverige. Hundra år senare, 1718, fanns det omkring 1,8 miljoner invånare i Sverige och Finland. Trots de många krigen skedde en stark befolkningsökning i Sverige under 1600 talet. I Sverige hörde mellan 93-95 procent av befolkningen till allmogen (bönder, torpare, tjänstefolk och arbetare) och omkring 3-4 procent var borgare. De övriga procenten av befolkningen tillhörde prästerskapet och adeln. Sverige var ett väldigt litet land med Europeiska mått mätt.

Politikernas enda mål var att få fram resurser för den landets krigsmakt och den kostsamma expansiva utrikespolitiken med krig efter krig. Sverige var en militärstat, samt monarki, det vill säga en diktatur i stort sett.

På 1600 talet började industrialiseringen av Sverige. Politiken var att maximera export och minimera import. På så sätt skulle skattkistorna fyllas. Det var järnbruken och malmen som var basen. Man ville exportera järn och koppar. Och man blev självförsörjande beträffande krigsmateriel. Under denna tid började befolkningen öka. Dock förorsakade krigen i början av 1700-talet en stagnation för Sverige. Under första halvan av 1600 talet så började Sverige också moderniseras. En modern byråkratisk organisation med ämbetsverk, myndigheter, växte sakta fram. Bland annat Lantmäteriet som kartlade Sverige och landets resurser. Med lantmäteriets hjälp kunde staten också enklare mäta hur mycket skatt bönder ska betala. Det kom också ett postverk. Det möjliggjorde ett enklare sätt att utbyta information. Även Sveriges vägnät började byggas ut. Även skolväsendet moderniserades. Gymnasier och universitet växte fram för att förse staten med ämbetsmän. Domstolarna förbättrades också. Den svenska staten (och byråkratin) gjordes också effektivare genom att Sverige delades in i län som hade landshövdingar, länsstyrelser och en residensstad.

Genom indelningsverket byggdes en professionell och bra armé upp, som snabbt kunde mobiliseras. Armen var professionell med yrkessoldater. Detta var en av de stora anledningarna att lilla Sverige kunde föra krig i Europa. Andra länder hade stora armer bestående av bönder, men de fick se sig slagna av de lätt utrustade och vältränande karolinerna.

Karl XII finansiera även krigen med lån. Och mellan 1716-1718 hade riksobligationer till ett värde av 6 miljoner daler silvermynt lånats ut. De huvudsakliga statsinkomsterna kom dock från skatter och arrenden från bönderna

Även reduktionen drog in pengar. Karl XI:s reduktion var ett antal beslut som Karl XI drev igenom med riksdagens hjälp 1680-1682 som gick ut på att staten fick rätt att dra in och förstatliga stora delar av den svenska adelns egendomar

Invasionen av Danmark

Den 20 mars 1700 blev Sverige underrättat att Danmark anfallit Schleswig och Holstein. I Holstein fanns bara 5 000 soldater stationerade, och Danmark satte in 20 000 soldater, så de danska  trupperna kunde erövra nästan hela Holstein. Danskarna förstörde för andra gången de fästningar som hertigen av Holstein-Gottorp hade låtit bygga upp.

De svenska trupperna samt de holsteinska soldaterna drog sig tillbaka till Tönningen. Dessa var ledda av Johan Gabriel Banér. Danskarnas befäl var Ferdinand Vilhelm av Württembergs, som snabbat började belägra fästningen. I maj lyckas Nils Karlsson Gyllenstierna och en trupp svenska soldater att häva belägringen. Karl XII lämnade Stockholm natten mellan 13 och 14 april 1700 för att rida till Karlskrona och snabba på flottans upprustning. Detta blev klart först i Juni, och då lämnade flottan Karlskrona, och anslöt sig till engelska och holländska skepp.

I stora hela såg det ut så här, 10 000 soldater fanns vid norsk gränsen och 16 000 man fanns redo att angripa Danmark. Svenska flottan skickades från Karlskrona till Öresund.

Det uppstod dock problem för den svenske generalamiralen Hans Wachtmeister när man skulle segla in i Öresund. Infarten vid Drogden hade stängts av av den danska flottan. Dock finns en väg som kallas Flinrännan, men som ansågs för grund. Karl XII insisterade på att mans kulle försöka, och svenska flottan kom igenom. Endast fem skepp fastnade på grund, och dessa kunde dras loss.  Flottan förenade sig med den engelsk-holländska vid ön Ven, därefter kunde de bombardera den danska som drog sig till Köpenhamn.

Den svensk-engelsk-holländska ledningen valde att landstiga på Själland vid Humlebæk, söder om Helsingör. Man landsatte 2 500 soldater som mötte ett svagt motstånd mot bara 700 danska soldater. De lyckades dock tillfälligt att stoppa upp anfallet, men senare kom svenska truppförstärkningar, så till slut är det 4 900 svenska soldater. Danskarna retirerade då tillbaka till Köpenhamn. Efter två veckor var den svenska hären på 10 000 man. Då började Karl XII marschera mot Köpenhamn.

Då Danmarks kung Fredrik IV hörde om Svenskarnas landstigning så började kung Fredrik IV förhandla med Holstein och Lüneburg. Detta ledde till freden Traventhal. I och med den så drog sig övriga ur, Englands, Nederländernas och Lüneburgs arméer respektive flottor. Karl XII nådde inte sitt privata mål, att förstöra den danska flottan, vilket nu var omöjligt eftersom den danska flottan var större än den svenska. Den svenska armen drar sig sedan tillbaka till Sverige. Danmark klarade sig undan ett stort nederlag och Sverige började blicka österut istället.

Krigsutbrottet och freden i Traventhal

Det stora nordiska kriget var ett krig som pågick mellan 1700 och 1721 i norra och östra Europa. Kriget hade sin bakgrund i en pakt mellan dåvarande Danmark, Polen och Ryssland. Danmarks mål var att återta de förlorade områdena på den Skandinaviska halvön samt att krossa den med Sverige allierade Holstein-Gottorpska makten.

Översikt av Kungarna

  • Sverige – Kung Karl XII
  • Danmark – Kung Fredrik IV
  • Sachsen-Polen – Kung August II
  • Ryssland – Tsar Peter I

Parterna

Danmark var villiga att stötta Kung Augusts planer på ett stort östeuropeiskt välde. Man ville även ta över Polen. Först ville man attackera Osmanska riket, men det fanns inga förutsättningar för ett sådant anfall, så man koncentrerade sig på Sverige. En tredje orsak till kriget och en andra part var den rebelliske livländaren Johann Patkul. Som försökte få loss Livland från Sverige och bilda ett nytta adelssamhälle. Patkul hade en stor och viktig del i denna allians mot Sverige.

Den tredje stora parten var Tsar Peter. Tsar Peter såg ingen anledning till detta krig, och det var först efter stora påtryckningar från Danmark som han gick med i alliansen. Sverige gjorde inte mycket åt denna allians förhandlingsvägen.

Krigsutbrottet

Alliansen bestrålande av Danmark och Norge, Sachsen och Polen samt Ryssland började kriget med en gemensam attack på Holstein-Gottorp, svenska Livland och svenska Ingermanland. Karl XII lyckades med Svenska armen driva bort  Danmark ur kriget vid freden i Traventhal 8 augusti år 1700. Freden slöts på slottet Traventhal i Schleswig- Holstein, Tyskland. Freden var formellt mellan Danmark och Holstein-Gottorp. Freden var den första av sju freder som slöts inom ramen för det stora nordiska kriget.

Övriga villkor mellan Danmark och Holstein-Gottorp

  • Danmark skall erkänna Holstein-Gottorps självständighet
  • Hertigen av Holstein-Gottorp får lov att hålla trupper och bygga fästningar, dock aldrig ha mer än 6 000 främmande soldater i sin tjänst
  • Danmark skall lova att inte hjälpa Sveriges fiender
  • Danmark skall ge 260 000 riksdaler i skadestånd till Hertigen av Holstein-Gottorp

Den ryska armen lyckades Karl XII besegra vid slaget vid Narva. Och slutligen fick man bort Polen och Sachsiska styrkorna vid en motoffensiv i Litauen och Polen. Och Karl XII passade då även på att avsätta Kung August i freden i Altranstädt.

Krigets utveckling

Tsar Peter I hade under tiden omgrupperat och erövrat stora regioner från Sveriges Östersjöprovinser. Tsar Peter I grundade bland annat staden Sank Petersburg 1703. Karl XII försökte göra en motoffensiv och flyttade sina styrkor från Sachsen till Ryssland , det som blev slaget vid Poltava, dagens Ukraina. Detta gick inte så bra då Svenska Armen blev totalt förintad av Rysslans arme. Karl XII flydde till Bender, den ottomanska staden. Där han fick den turkiska sultanen att starta krig mot Ryssland. Och under det rysk-turkiska kriget besegrade osmanerna den ryska armen. Det fredsavtal som ingicks medförde dock inga större konsekvenser för Ryssland.

Krigets slutskede

Efter den totala förintelsen vid slaget vid Poltava så kom den gamla alliansen med Danmark, Polen och Sachsen åter med i kriget. Även Hannover och Preussen gick med i kriget. Sverige lyckades med att bli i krig med stora delar av Europa helt enkelt. Detta ledda till att Sverige förlorade de sista delarna i Baltikum och Tyskland och de sista resterna av svenska armen besegrades. Som om detta inte var nog, så invaderades Sverige av Danmark och Norge i väster, samt av Ryssland i öster. Ryssland tog hela Finland från Sverige 1714. Karl XII lyckades avvärja de danska attackerna, och öppnande en ny norsk front, men sköts ihjäl i Fredriksten 1718. Detta skott är än i dag dolt av mysterier, om det var en norsk eller en svenska kula.

Krigets efterspel

Sverige blev den stora förloraren på detta krig. Och Sveriges stormaktstid var över. Ryssland blev den nya stormakten i norra Europa. Följande fredsförhandlingar skedde då

  • Sverige-Hannover-Preussen i Stockholm (1719)
  • Dansk-svenska fördraget i Frederiksborg (1720)
  • Rysk-svenska fördraget i Nystad (1721)

Kontentan blev att Sverige blev av med sina baltiska provinser och södra delen av Pommern. Sverige tappade sin tullfrihet i Öresundstullen. Samt Sveriges allians med Holstein-Gottorp upplöstes.

De andra länderna fick dessa områden

  • Hannover övertog Bremen-Verden
  • Preussen införlivade delar av Vorpommern
  • Ryssland erövrade de baltiska provinserna
  • Danmark stärkte sin ställning iSchleswig-Holstein

Detta blev slutet för kungliga enväldet under Karl XII i Sverige och början på Sveriges långa frihetstid och fredstid.